Har du någonsin funderat på varför du kom till denna jord? Varför just du blev född?
Har du någongång försökt sätta dig in i någon annans liv? Sits? Och då talar jag inte om någon som har det bra, utan någon som har det väldigt tufft och svårt...
Brukar du tänka på djuren? Vad tänker du då? Och skulle du kunna föreställa dig in hur det är att vara ett djur, ett djur bland människor?
Ett djur på en jord där människan styr, ett djur på en planet där människan tror sig stå över allt annat levande....
En jord som är så exploaterad av människan, att om du vore ett djur, så skulle det kanske bli svårt att finna ett enda ställe på denna jord, där du hade rätten att vara dig själv. Att leva ditt liv.....
Fundera lite är du snäll.
Här döda nyckelpigor, nedtrampade av människan, samt brist på vatten och mat.
Är vi nöjda då alla vi stör oss på dör och försvinner?Är du nöjd när du ser detta?
Jag har många tankar som surrar i mitt huvud, och här vill jag ge lite av några reflektioner som jag den senaste tiden återigen stött på, och självklart handlar det om djuret och människan.
När jag var liten fick jag lära mig en värdefull sak av mina föräldrar - det fanns inga djur som var äckliga. Inga! Det fanns inga djur som var onda och det fanns inga djur som var som människan. Senare visade det sig att min mamma ångrade en sak om den saken :o) Det fanns ett djur, eller
det fanns några - dom kallades parasiter. Bland dom fästingen. Sen finns förstås andra som utgör mycket skada och lidande, loppor och löss m.m.
Nu klassas ju inte nyckelpigan för ett djur i den benämningen, men jag hoppas att mitt budskap om ont kontra gott går fram och kanske skulle jag många gånger vilja placera människan i gruppen - parasiter!
Vi ska skjuta av, vi ska hålla nere bestånd, vi ska sprutsanera omgivningen. Vi importerar en del djur för att hålla andra djur borta och till slut så blir det fel nånstans och vi har alltid oss själva att skylla på. Vi styr och vi ställer och vi tror oss bestämma över allt annat levande, vem som ska få leva och vem som ska dö. Det har människan tagit sig rätten att styra över!
Jag tänker vidare på hur det måste vara att just vara ett djur på denna jord som vi delar tillsammans...
Vart tar man vägen när det inte finns någon plats som människan invaderat?
Jag funderar vad djuren tycker om oss? För vi begår ju ständigt invasion överallt...
Vem styr över människan?
Nåväl, djur har som sagt alltid stått mitt hjärta nära och kommer alltid att göra så. Och självklart vill jag bita ifrån när jag ser hur min omgivning beter sig.
Låt oss går tillbaks till känslan nu att vara nån annan än den du är. För stunden kanske en söt liten nyckelpiga som kommer till denna värld. Men du föds inte ensam, du föds med så många andra - därför att våra föräldrar insåg att det var gynnsamt att sätta oss till världen, då den var full av mat - nämligen bladlus.
Men då vi föds, har det blivit torrt och bladlusen är slut, mer eller mindre. Men du är frukansvärt törstig och hungrig och ifrånsett från människan som måste ha hjälp från sin allra första start, så klarar vi djur oss bra på egen hand. Vi vet att vi måste äta, vi måste dricka, men var finner vi den?
Här har jag öppnat min Coca- Cola, jag häller lite cola i kapsylen, sätter ner den på stenen och dom kastar sig över drickan - så törstiga är dom.
Desperat söker vi igenom allt, bananskal, glasspinnar, bortslängda läskburkar....och där mitt i allt - kommer en människa, låt oss smaka på den :o)
Din första kontakt med människan, kan bli din sista - du har mött det värsta rovdjuret på denna jord!
Vad vill jag ha sagt? Jo, jag önskar en förståelse för annat levande!
Jag häller cola i stenarnas gropar, som fylls på några sekunder av dessa törstiga små varelser.
Du förstår inte vad det vill säga att vara törstig, och inte veta hur du ska släcka din törst och hunger. För du har aldrig varit i den sitsen när kroppen skriker efter näring. Människa såväl som djur!
Hade du det, hade du aldrig klagat eller krävt andras död!
Ifrånsett från de flesta andra så var detta och är detta för mig rena drömmen - jag tokälskar denna invasion av nyckelpigor! Jag har varit med om några invasioner och alltid har jag känt samma lycka och glädje. Helt fantastisk att få uppleva.
Ja, min mamma sa till mig när jag var liten att man blev glad av att se nyckelpigor, hon hade himla rätt. Men det kosta henne också en del. På sommaren när det väl blev invasion, så var det i hennes hår jag och Jonna satte pigorna vi räddade från havet, så att hon kunde simma in med dom till land. Hon dök nämligen aldrig och var således torr i håret och kunde rädda massor.
Varenda sommar gick jag runt och önska att det skulle bli invasion och man skulle kanske tro att ju äldre jag blev, ju mer avtog mitt intresse för djuren? Men tvärtom, mitt hjärta brinner för alla djur och det finns inget ärligare i livet än just ett djur.
Det diskuteras i media varför denna invasion? och man kan läsa om bestörta människor som tycker man ska sprutsanera så att folket kan vara på stranden.
Man hör barn som skriker till sina föräldrar att dom numera hatar nyckelpigor, varpå föräldrarna svarar - jag med! Och man ser vuxna springa runt och slå sig själva i kampen att bli av med dessa små röda rubiner som landar överallt.
Renfana som får besök!
Det skrevs i media att man misstänkte att dom drivit med vinden hit. Jag menar att dom har fel. Vilket dom har förstås.
Vi hade en varm och mild vår, fuktigt och kanonbra för att bladlusen skulle explodera lavinartat. Nyckelpigan är ju inte dum, nu var det gynnsamt att få smått, här fanns ju mängder av mat. Så fungerar en sann evolution!!
Man skaffar smått när man anser att man kan ge barnet, här nyckelpigan ett bra liv. Det ni!! Varför skaffar människan ibland sig barn? För att andra anser att det ska vara så? För att sådan är normen? För att alla andra gör så?
Tidigt såg jag dessa nyckelpigslarver lite överallt och mitt hopp steg...tänk om....?
Till slut såg jag pupporna, och dom fanns överallt och jag var väldigt glad och insåg att det kommer bli en invasion i år!!
Ja, media har fel, dom är födda här hos oss. Men vi är inte ensamma om att ha fått en invasion. Någon vecka tidigare kunde man läsa om invasionen i en del delstater i USA.
Samtidigt som vi fick det, drabbades även andra delar i t.ex England m.m.
Vad önskar jag? Jo, jag önskar att du som förälder som upplever en sådan här sak med ditt barn - förklarar för ditt barn hur bra dessa nyttodjur är. Att du förklarar att dom är törstiga och inget vatten har att dricka, ingen mat att äta, därför biter en del, eller kniper till lite grann.
Om du förklarar så lär sig kanske ditt barn att djur är unika och något vi ska måna om, istället för utrota, för utan djuren, så finns vi inte längre kvar på denna planet.
Det är ivart fall mycket bättre än att känna hat, ett hat för en oskyldig varelse.
Jag önskar att du som är vuxen och gnäller, att du försöker tänka om lite. Om du åker till stranden en sådan här dag och upplever detta, att du tänker lite längre än att just din dag blev förstörd.
För hur det än är, så drabbas vi väldigt sällan av dessa invasioner och när vi drabbas, så varar det under en väldigt kort tid - alltför kort tyvärr. Och kanske du kan söka upp en annan strand, för dom är inte på alla stränder. Eller så kanske du denna dag kan göra något annat och inse att vi är inte ensamma på denna vackra jord, och har därför inte ensamrätt varken till livet, havet, känslor, eller kärleken.
Jag har fått en hel del mail om det gör ont när nyckelpigan biter. Jag svarar på den frågan här.
Nej, det gör inte ont! Det kniper till lite grann, det känns alltså inte som getingstick eller något ditåt, utan ett litet knip.
Jag ska uppdatera denna artikeln med fler bilder sen, min syster tog bl a några bilder på mig när jag sitter ner och försöker fota dessa ljuvliga varelser, och mina ben är fulla med pigor som bits ;o)
Det är inte lätt att vara människan till lags, hur man än gör - så gör man fel!
